Ännu en uppdatering:
Först och främst så har min förvaltare, överförmyndaren, och socialtjänsten tillsammans ännu inte löst gåtan om hur man köper en stol eller matbord.
Jag förlorade ju alla mina möbler för cirka 2 år sen pågrund av optio och deras förvaltare, och sen dess har jag kontaktat överförmyndaren i högsby, samt socialtjänsten, och förra förvaltaren på mähä företaget optio, samt min nuvarande förvaltare (jag har lyckats byta bort optio mot ett annat mähä till förvaltare) men än idag har dom inte kunnat fixa till nånting.
Det är iaf det roligaste egentligen. Vilken idiot som helst vet väl hur man köper ett matbord och en stol. Men inte dom här.
Men aja nu till saken. Sen mitt förra inlägg så har jag lyckats skaffa 3 eller 4 andra arbeten. Men min förvaltare fortsätter sätta käppar i hjulen för dom. Jag lyckades fixa så att jag började plugga, jag blev bokstavligen hotad av min förvaltare. Så det gick cirka 20 timmar innan jag var tillbaka på bidrag hos socialtjänsten och ekononiskt bistånd i oskarshamn.
Jag har under dom här två åren inte ens förstått vad allt det här handlar om. Jag var arbetslös när jag flyttade till oskarshamn, så jag var tvungen att kontakta ekonomiskt bistånd, och så hade jag förvaltare också (det var i princip här som jag råkade stöta på optio, dom tog över mig i samband med flytten till oskarshamn)
Och både socialtjänsten och min förvaltare betedde sig väldigt roligt och konstigt. Det var tydligen jätte viktigt att jag skulle bli bekväm med dom. Och jag hade aldrig ens sett dom innan. Jag trodde det var en socialtjänst, och en förvaltare jag hade kontakt med. Men dom ville tydligen nått mer, eftersom dom fiskade efter nått och la extrema mängder energi på att jag ska bli bekväm. Jag blev obekväm och ignorerade dom.
Men dom förstod inte vinken. Utan trodde istället att det var nått fel på mig, att det inte gick att få kontakt med mig. Bara för att jag inte ville bli bekväm (hur psyksjukt är inte det, är det fler här som får vara med om såna här mentalsjuka situationer när man går på försörjningsstöd / har förvaltare?)
Men aja jag ignorerade iaf allt sånt där. Eftersom man ju såklart inte vill bli bekväm med nån man knappt vet vad dom heter, eller vad fan det är dom vill.
Så jag har iaf i två år nu försökt komma bort ifrån dom här mentalpatienterna. Jag har varit uppe i tingsrätten för att försöka få förvaltarskapet upphävt, jag har försökt börja jobba, börja plugga, flytta härifrån, kontaktat tidningar, ivo, länstyrelsen, polisen, o.s.v men jag kommer ingen vart.
I detta nu har jag ännu en anställning på gång men som det ser ut nu, så kommer jag inte kunna påbörja det heller.
Och det sjuka i allt det här är att jag har människor runt mig som får betalt för att utföra ett arbete (tex fixa en stol, ett bord, lite strumpor, skor och sånt) men sånt ignorerar dom, inget arbete utförs. Utan det enda jag får vara med om, är att ha massa främlingar en millimeter ifrån hela min person och hela mitt väsen som intensivt försöker göra mig bekväma med dom. Och jag blir så obekväm av det så att jag nästan blir rädd. Jag har ju inte ens någon aning om vilka det är, heeelt totalt främmande myndighetspack är det. Som man absolut inte ska ha någon annan relation med, än professionellt.
Och ignorerar jag dom här psyksjuka närmandena så får dom för sig att det är nått fel på mig (dom tror till och med att man kan se vad jag tänker HAHA, och antagligen att kastruller kan prata också) och tjatar om massa läkarmöten hit och dit.
På två år har min förra förvaltare överklagat ett beslut, och min nuvarande förvaltare lyckades beställa lite kläder igår, sen fick jag pengar till skor för nån månad sen. Det är det enda som har hänt på två år. 95% av tiden har just varit de där att jag måste bli bekväm med några främlingar som jag aldrig sett i mitt liv. Och dom kommer inte fram till vad det är dom vill heller.
Jag ville bara uppdatera mina tidigare inlägg för att visa hur komiskt allt det här är.
Jag har aldrig varit med om nått så här sinnesjukt tidigare.
Först och främst så har min förvaltare, överförmyndaren, och socialtjänsten tillsammans ännu inte löst gåtan om hur man köper en stol eller matbord.
Jag förlorade ju alla mina möbler för cirka 2 år sen pågrund av optio och deras förvaltare, och sen dess har jag kontaktat överförmyndaren i högsby, samt socialtjänsten, och förra förvaltaren på mähä företaget optio, samt min nuvarande förvaltare (jag har lyckats byta bort optio mot ett annat mähä till förvaltare) men än idag har dom inte kunnat fixa till nånting.
Det är iaf det roligaste egentligen. Vilken idiot som helst vet väl hur man köper ett matbord och en stol. Men inte dom här.
Men aja nu till saken. Sen mitt förra inlägg så har jag lyckats skaffa 3 eller 4 andra arbeten. Men min förvaltare fortsätter sätta käppar i hjulen för dom. Jag lyckades fixa så att jag började plugga, jag blev bokstavligen hotad av min förvaltare. Så det gick cirka 20 timmar innan jag var tillbaka på bidrag hos socialtjänsten och ekononiskt bistånd i oskarshamn.
Jag har under dom här två åren inte ens förstått vad allt det här handlar om. Jag var arbetslös när jag flyttade till oskarshamn, så jag var tvungen att kontakta ekonomiskt bistånd, och så hade jag förvaltare också (det var i princip här som jag råkade stöta på optio, dom tog över mig i samband med flytten till oskarshamn)
Och både socialtjänsten och min förvaltare betedde sig väldigt roligt och konstigt. Det var tydligen jätte viktigt att jag skulle bli bekväm med dom. Och jag hade aldrig ens sett dom innan. Jag trodde det var en socialtjänst, och en förvaltare jag hade kontakt med. Men dom ville tydligen nått mer, eftersom dom fiskade efter nått och la extrema mängder energi på att jag ska bli bekväm. Jag blev obekväm och ignorerade dom.
Men dom förstod inte vinken. Utan trodde istället att det var nått fel på mig, att det inte gick att få kontakt med mig. Bara för att jag inte ville bli bekväm (hur psyksjukt är inte det, är det fler här som får vara med om såna här mentalsjuka situationer när man går på försörjningsstöd / har förvaltare?)
Men aja jag ignorerade iaf allt sånt där. Eftersom man ju såklart inte vill bli bekväm med nån man knappt vet vad dom heter, eller vad fan det är dom vill.
Så jag har iaf i två år nu försökt komma bort ifrån dom här mentalpatienterna. Jag har varit uppe i tingsrätten för att försöka få förvaltarskapet upphävt, jag har försökt börja jobba, börja plugga, flytta härifrån, kontaktat tidningar, ivo, länstyrelsen, polisen, o.s.v men jag kommer ingen vart.
I detta nu har jag ännu en anställning på gång men som det ser ut nu, så kommer jag inte kunna påbörja det heller.
Och det sjuka i allt det här är att jag har människor runt mig som får betalt för att utföra ett arbete (tex fixa en stol, ett bord, lite strumpor, skor och sånt) men sånt ignorerar dom, inget arbete utförs. Utan det enda jag får vara med om, är att ha massa främlingar en millimeter ifrån hela min person och hela mitt väsen som intensivt försöker göra mig bekväma med dom. Och jag blir så obekväm av det så att jag nästan blir rädd. Jag har ju inte ens någon aning om vilka det är, heeelt totalt främmande myndighetspack är det. Som man absolut inte ska ha någon annan relation med, än professionellt.
Och ignorerar jag dom här psyksjuka närmandena så får dom för sig att det är nått fel på mig (dom tror till och med att man kan se vad jag tänker HAHA, och antagligen att kastruller kan prata också) och tjatar om massa läkarmöten hit och dit.
På två år har min förra förvaltare överklagat ett beslut, och min nuvarande förvaltare lyckades beställa lite kläder igår, sen fick jag pengar till skor för nån månad sen. Det är det enda som har hänt på två år. 95% av tiden har just varit de där att jag måste bli bekväm med några främlingar som jag aldrig sett i mitt liv. Och dom kommer inte fram till vad det är dom vill heller.
Jag ville bara uppdatera mina tidigare inlägg för att visa hur komiskt allt det här är.
Jag har aldrig varit med om nått så här sinnesjukt tidigare.